Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Torparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPAREN
I73
TJUGUSJÄTTE KAPITLET.
Torparen.
Jag vet en sägen som nästan är för vacker
och fin att berättas för hvar man och sedan bli en
af dem som fula människor och råa läppar få sudla.
Högt uppför backarna, ja, allra högst upp på
åsen, nedanför hvilken Simlången ligger stilla klar
och spegelblänk, finnas några torp som höra under
prästgården. De ligga vackrast af alla gårdar kring
sjön. När det är sommar och fint väder och sol
nedgång, då flamma alla rutorna i torparstugorna
där uppe i eld och guld så starkt och härlig att
folket nere i dalen plägar gå ut och titta på glansen
och visa ståten för de små barnen. Men uppe på
själfva åsen är magert, magrare än annorstädes. Som
ju är klart nog, eftersom skördar icke gärna växa
och gro på stenhällar. Därför händer det ofta att
intet bröd finns i stugorna, fastän guld glimmar i
fönstren hvar afton.
På ett af Kannestenstorpen bodde Hans Hans
son. Han var den fattigaste af de fattiga torparna
där uppe. Han hade en sjuklig hustru och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
