Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Mårten Arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅRTEN ARF
I79
herren varit, honom ovetande, och frågat för den
sjukan. Men alla de lärde herrarne hade ristat på
sina hufvuden och förklarat den sjukdomen vore outrannsaklig och obotlig, ty den stod icke tillfinnandes
i deras böcker eller papper.
Nu satt, som sagdt, Mårten Arf i sin kammare
på det sköna bördiga Smorp. Han satt just vid
fönstret som vette åt hafvet och åt Sverige, hans
hemland. Han satt och såg hur månskenet försilfrade nejden, hur ängarna blefvo silfvergolf och
bokskogarna silfveråsar och hafvet en enda hvit
silfverspegel. Han följde månvägen hän öfver vatt
net långt, långt bort där den drog in i det svenska
landet, in i Halland, hans födelsebygd. Och så var
han där hemma! Han såg den långa sjön med de
höga bergen kring, de stora djupa furuskogarna
som susa så oförklarligt vemodigt, de ljusa bok
skogarna som kröna kullarna. Han såg Blåviks små
krusiga böljor och Svartviks vågor där näckrosorna
blomstra. Han såg Drömkullen med sitt vildtörne som just nu stod i ljusrödt flor och Hjärtevadsbron och danska vägen som slingrade sig som
en orm uppför backarna och bergen. Så härligt
och vackert tedde sig allt: den stora vassen vid
Lillån där svanorna bruka lägga till; Drömön där
de gamla ugglorna och de stora kråkorna ha sina
bon i furtopparna, Brödalandet med sina ljusa
ängar längs stränderna, alla de tusen holmarna och
kullarna som dansade ringdans kring sjön. Han såg
Breareds hvita kyrka med tornluckorna som liknade
stora nattfågelsögon och Klöfberget där den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
