Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Unge pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGE PASTORN
189
hjärtana, med en klang som af jublande glädje. Aldrig
hade folket sett honom så besjälad af Guds ande, så
strålande, så mäktig i ordet som i dag. Aldrig hade
det hört så härliga löften, så ljufva ord om lycka
och salighet i Guds sköte, aldrig hade de känt en
sådan ro i sin själ som nu. De krökta ryggarna
rätades, de tunga tankarna skingrades, de matta ögo
nen strålade. Det hårda slitet, det tunga släpet, frost
nätterna som skördat tegarna, slagregnet som mejat
säden, barkbrödsåren, stenåkrarna, allt var glömdt
och förgätet. Blott ett strålande solljus från Guds
härlighets himmel slog emot dem och vederkvickte.
— Amen.
Prästen vacklade ned från predikstolen. En skrifven predikan låg orörd kvar, förgäten och glömd.
Det var den som skulle yppat sanningen för folket,
om icke solen kommit.
I sakristian fick prästen svindel och det kom
blod ur munnen. Han hade öfveransträngt sig, sade
läkaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
