Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Tirsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
FOLKET
och furste och som en Salomo, så länge han var stor i
sina egna ögon, så länge han trodde på sin egen kraft,
så länge han litade på ingen annan än sig själf?
Var han icke den rikaste och likaste mannen i sju
härader? Men hur gick det när han blef liten i
sina egna ögon, när han satte sin lit till andra än
sig själf, när han gjorde sig till Guds tjänare. Fast
han var hjärtevarm och hugmild och de fattiges vän
och ödmjuk och Guds man — fick han icke gå med
fattigdom och sorg i grafven? Håller sänt streck
med detta Guds ord, du Britta? Och hvad skall
man tro : detta som står här eller det vittnesbördet
i Sig Folkeson? En trodde på sig själf och vardt
olycklig, en annan på Vår Herre och vardt ock olyck
lig. Det är ju alldeles som om Vår Herre gäckades.
— Tyst far! Säg inte så. Straff kommer all
tid på sådana ord. Hvad veta vi om Guds vägar
och känna vi till hans stigar? Och hvem har gett
oss rätt att tyda hans spår, de där äro som steg i
vatten? Men hur kom du så i en hast att tänka
på Sig Folkeson i världen?
— Se jag tyckte att han gick som en Saul
ibland oss, den sista tiden han lefde. Och när jagså nu läste om den konungsmannen i Israel, så såg
jag alldeles Sig Folkeson för mig. Så rann mig
också i hågen livad Jöns i Lycke talte om i går
afse, att Karl Folkeson, Sigs son, skall gå från går
den, från Tirsholm, det präktiga stället, och det på
gamla dar. Och att det inte är för häft med svå
gern hans, Sven Gunnarson i Marsjö, och inte heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
