Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Tirsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIRSHOLM
207
Det löjet var för mycket. Han glömde alldeles
den stora händelsen som väl just i det ögonblicket
borde inträffa, han glömde Kil-Per som stod dar
och bad honom börja sitt Fader Var, han glömde
allt och rusade ut hland mängden där Svarten leddes
omkring och uppvisades. Som en stormvind var han
öfver den som ledde honom och fick fatt i gnmskaftet. Och inom ett ögonblick var han utom
kretsen med hästen.
,
_ För en sådan helvetets tillställning ar allt
Svarten för god! Hör ni det: alldeles för godi
Och han sprang inåt skogen med hästen.
Långt inne på en stig stod Kil-Per, litet för
lägen, och väntade Peter Stallare.
— Ser du, jag ville bara hjälpa dig ifall, nall
_______ Ser du, det var därför jag sprang litet 1
förväg här inåt skogen när du gick din vag, inte
alls för något annat. För jag kunde allt Fader Var
om jag ville. Välsignelsen med, om det riktigt
gällt, tror jag. Men besynnerligt var det med den
drömmen, du Stallare?
Peter svarade ingenting, ty han lyddes alls icke
till hvad den andre sade; ideligen gick han och
strök Svarten och kelades med honom och sade:
»Du och jag, Svarten, vi ska hålla hop, vi ska ha a
hop i det sista.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
