Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Marsgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSGÂRD
209
Fiskarpojken rodde i raska tag mot land. Sjön
låg stilla och spegelklar och solen göt ett rosenrödt
solsommarskimmer öfver vattnet, så att solvägen
syntes som en blodröd ban hän mot furuskogarna
borta vid Brödalandet.
— Ett härligt Guds väder i kväll. far.
— För den som inga sorger har, ja.
När båten kommit in i Svartvik där näckrosorna
blommade, hvilade pojken ett tag pä årorna, böjde
sig öfver båtkanten och fick tag i en sjöros.
— Kör inte de satblommorna, gosse! Fulla af
trolltyg äro de som ett tistelstånd af taggar. Kasta
den i sjön igen, pojke!
Gossen låtsade som han kastade rosen öfver
bord. Men i stället stoppade han den hastigt innam
för tröjan. Ty han hade just en syster hemma som
han lofvat ta en sådan ros till, den kvällen.
Så stego de snart i land. Hängde upp näten
på stranden och gingo hemåt. Men pojken gick
krokig för att inte pressa näckrosen innanför tröjan
och göra den ful.
— Stackare där! Gå så krokig och inte vara
äldre? Hvad ska det bli af dig när du fått träla
och slita i femtio år? Sträck på dig, pojke!
Pojken låtsade som om han försökte sträcka pä
sig, men gick lika krokig som förut för att inte
skada blomman.
När de så kommo hem, smög sig pojken ut
till systern och gaf henne rosen och berättade hur
svårt han haft att skydda den.
14.
—
Simlångsfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
