Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSTA AKTEN
13
JOANNA, (dystert).
Du vet inte hur rätt du säger. — Jag
berättade dig aldrig vad jag tog mig för i Monte Carlo.
Jag gick till en advokat och bad honom hjälpa oss
få igen någon av våra egendomar. Det hade stått
i tidningarna att Maryli börjat en försonlig
politik. Adeln skulle få komma tillbaka. Advokaten
skickade av en böneskrift. Förstår du nu att jag
är orolig. Det är Maryli som styr. Allting hänger
på hans nåd.
GENO, (uppspelt).
Vilken egendom skulle det kunna bli? Tänk
om det blev Kottlar!
JOANNA.
Vi få minsann vara glada, om vi bara får igen
en enda liten bondgård. — Hade pappa levat,
skulle han säkert rått oss att försöka komma oss
upp igen. — Du får servera kaffet i dag. Jag
går och lägger mig en stund. Jag kan verkligen
inte hålla mig uppe. Aldrig har jag darrat så i
knäna, fast jag varit med om så mycket. Jag
hackar tänderna så jag kan inte tala ordentligt.
Därför måste jag samla, mina tankar en smula. Jag
är inte ännu beredd att möta Maryli. (Ser på sitt
armhandsur.) Han väntades kloekan tolv. Nu är
den fjorton. — Han kommer med aeroplan, fast
det gör presidenten sjuk av oro. Urba är så
nervsvag. Glöm inte att han ska ha sitt iskaffe som
vanligt.
GENO.
Det kommer jag nog ihåg. För Don José sa,
att presidenter behöver mycket is i magen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
