Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 20 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Träskfolket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fnöskesvamp, som de skurit loss från trädstammar och sedan
torkat. Alla tre slagen av eldredskap har man i våra dagar
hittat här liggande tillsammans.

Att träskfolket haft tillgång till ganska omväxlande föda,
visa de talrika mängder av ben, som man funnit på platsen,
isynnerhet av kronhjort, rådjur, vildsvin och ett storväxt
djur, som möjligen varit uroxe. Åtskilliga väldiga björnar
ha också övermannats och fått släppa till kött och skinn.
En mängd grävlingar och mårdar ha fångats i fällor, och den
feta steken av igelkott tyckes träskfolket ej ha försmått.
Fågeljakt synes man däremot ha drivit jämförelsevis litet men
fiske så mycket mera.

Även lämningar av
tamboskap finnas,
både av nötkreatur, får
och get. Så gott som
alla dessa ben har man
kluvit, tydligtvis för
att komma åt den feta
märgen. Förutom av
vildsvin och uroxe har
man funnit ben av två
andra djur, som numera äro utdöda i vårt land, nämligen
vildkatt och bäver. Vildkattens förekomst så långt norrut visar, att
klimatet i vårt land då varit blidare än nu. Av bäverns långa,
skarpa framtänder fick man förträffliga mejslar, och av
vildkattens ovanligt hårda och sega ben gjorde man starka prylar.

Lerkärlsbit. Alvastra 2/3.

Hur dessa användas se vi i en av hyddorna, där några
kvinnor hålla på att förfärdiga kläder av skinn. Med
prylarna borra de hål i skinnstyckena och binda sedan ihop
dessa med fina trådar av senor, som de med naglar och tänder
slitit isär. Det är deras sätt att sy.

Byn har också en annan verkstad. Där är en gammal man
sysselsatt med att av flinta tillverka vapen för jakt och
strider samt verktyg. Med en hård sten slår han sönder
flintstyckena i större och mindre flisor med skarpa kanter.
Sedan formar han medels lättare knackningar med
häpnadsväckande skicklighet de minsta flisorna till spjut- och
pilspetsar, de större styckena till dolkar, sågar och mejslar.
Av annan sten har han gjort yxor. Somliga redskap slipas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>