Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 36 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Bronsåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I en jylländsk gravhög fann man en likkista av en kluven,
urholkad ekstam, som visade sig innehålla märkliga saker.
Liket var insvept i en tjock yllekappa. Man tog försiktigt
upp den och fann lämningar efter skelettet av en man, som
var iklädd en yllekjol. På huvudet, varav märkvärdigt nog
blott hjärnan och håret voro kvar, satt en tjock skålformig
mössa, även den av ylle. I en annan dansk gravhög fann
man en fullständig kvinnodräkt (fig. sid. 33 och 37).

Det är garvsyran i eken, som man har att tacka för att
så mycket kunnat bibehålla sig under denna långa tidrymd.

Tunn kniv av brons, sannolikt en rakkniv. Skåne. 1/8.

I gravar från bronsåldern finner man ofta en tunn bronskniv,
som utan tvivel använts för rakning.

Att den manliga fåfängan även på denna tid föreskrivit
begagnande av dylika toalettmedel framgår därav, att de
manslik, som man funnit inneslutna i ekkistor, aldrig haft
spår till skägg, ehuru huvudets hår varit väl bevarat.

Gravarna från den senare bronsåldern innehålla brända
ben. Seden att bränna de döda på bål utbredde sig söderifrån
över större delen av Europa. Den vittnar sannolikt
om att folken numera trodde, att själen kunde leva utan att
bo i den dödes kropp. I omkring 2000 år rådde denna sed i
Norden. En arabisk resande i början av 900-talet e. Kr. har
skrivit en berättelse om hur han i Ryssland fick åse, när en
avliden nordbo brändes i sitt skepp. Då araben yttrade sin
förvåning över denna sed, utbrast en närvarande nordbo:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>