Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 67 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Ett besök på en svensk storbondes gård på 800-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vapenskifte utav, och det slutade med att han blev den andres
baneman. Nu är det en helig plikt att utkräva blodshämnd
på dråparen och dennes släkt. Denna plikt gäller
för alla män i den dödades familj men gäller även de familjer,
som äro närmast besläktade med denna och alltså räknas
till samma ätt. Ty dråparen hade tillfogat den dödes ätt
en förlust i styrka, som måste utjämnas. Det är nämligen
en heder och trygghet att tillhöra en stark och ansedd ätt.

Fornnordisk gäststuga.

Blodshämndens plikt kunde ställa ätter i vapen mot
varandra under mansåldrar. De unga bidade blott den stund, då
de skulle bli stora nog för att kunna hämnas sina fallna
anförvanter, de övade sina muskler, brukade flitigt vapen. Så
kunde en mans fall ha till följd, att hela ätter förödde varandra.
Härom berättar t. ex. Nials saga. Ätterna voro fast sammanhållna
liksom rustade stater, ständigt färdiga att slå till,
när det gavs tillfälle. Därför innehåller Havamal följande
levnadsregel:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>