- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
72

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Nordmannaliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skreko av rädsla men den yngste, treåringen Harald, såg
honom lugnt i ögonen. Då konungen sedan ryckte gossen i
håret, svarade denne med att draga hårt i hans mustascher.
Detta fröjdade konung Olof.

»Hämnesam månde du bliva, frände», utbrast han leende.

Och pilten blev det också. Harald hårdråde var en lika
grym och hårdhänt som tapper man.

Om Egil Skalle-Grimsson, Islands nationalhjälte, berättas
följande äventyr, i vilket dock sagan gör sig skyldig till en
uppenbar överdrift i fråga om hjältens ålder.

När Egil var tre år, skulle hans föräldrar en gång tillsammans
med hans äldre broder Torulv och åtskilliga av husets
folk draga till gästabud hos hans morfar, storbonden
Yngvar på Alftanäs. Egil gav sin far en vink om, att han gärna
ville följa med. »Är jag lika god frände till dem på Alftanäs
som min broder Torulv», förklarade han. Men fadern
svarade med bestämdhet:

»Icke får du fara med, ty du förstår dig ej på att vara i
storlag, där mycket drickes — helst som du ej tyckes vara god
att nappas med, när du är nykter.»

Då vart Egil missbelåten. Men när gillesfolket väl kommit
ett stycke från gården, gick han ut och fångade på tunet
ett av faderns arbetsök, klättrade upp på hästen och red
efter föräldrarne.

»Han hade vanskligt att finna fram över myrarna», heter
det i sagan, »ty han kände ej vägen, men han skönjde
esomoftast de andras ritt, när ej hult eller skogar skymde. Sent
om kvällen nådde han fram till Alftanäs. Där satt man då
kring dryckesborden.»

Den lille Egil blev varmt mottagen av sin morfar, för
vilken han oförställt berättade »sitt och sin fars ordskifte».
Och morfadern satte honom upp hos sig i högsätet, så att
han kom att sitta mitt emot sin egen far, som intog det
andra högsätet. Sedan hade pilten det mycket muntert på
gillet; han deltog i de äldres gamman, han kvad t. o. m.
visor liksom de, och »hos många kom Egil i ynnest för sitt
skaldskap».

Men intet berättas om, att föräldrarne ens bannat honom
för hans självrådighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free