- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
88

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Trälen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gitter [1]
kvarn draga
och ko mjölka».


Att draga handkvarnen omtalas ofta som trälinnesyssla:

»Jag har ofta
örnar mättat,
medan du trälkvinnor
vid kvarnen kysst»,


säger i en Eddasång den berömde vikingen Helge
Hundingsbane hånande till sin fiende.

Trälen föraktades såsom både dum och feg. Dödsförakt
var den frie mannens främsta dygd. Men trälen »fann den
dagen dyster, då han doge från svinen».

Det urgamla föraktet för denna olyckliga tjänande klass
i forntiden visade sig starkast däri, att man ej hyste den
ringaste betänklighet att uppoffra en sådan varelses liv, när
helst det var fördelaktigt. Härtill kunde även sådana män
göra sig skyldiga, som annars prisas såsom storsinta. När det
gällde trälen, kommo inga samvetsbetänkligheter i fråga.
kroppsligen och andligen usel ansågs han i själva verket
vara.

Då den berömde Gisle Sursson erfor, att hans fiender voro
på väg emot hans hem, lastade han i hast på en släde
allt gods, som den kunde rymma, och gav sig till skogs
med sin träl Tord den huglöse som följeslagare, en lika rädd
som reslig man, av samma storlek som Gisle. När de farit ett
stycke väg, sade Gisle till honom: »Ofta har du varit mig
trogen och gjort som jag velat. Det är därför icke mer än
rätt, att du till sist lönas väl.»

Gisle plägade vara prydligt klädd, och han bar ständigt en
vacker blå kappa.

»Denna kappa», sade han till Tord, »vill jag skänka dig,
min vän; och jag vill, att du skall ha glädje af den. Svep den
nu om dig och sätt dig sedan här i släden, så skall jag draga
på mig din kåpa och själv leda öken.»

Därpå bytte de plats och kläder.

»Skulle det nu hända», fortsatte Gisle, »att någon ropar
dig an, så skall du akta dig väl för att svara ett enda ord. Men

[1] Orkar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free