Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sagan om Tors färd till jättarnes värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utgårda-Loke steg nu upp och gick ut. Där var en god
rännarbana utåt den jämna slätten. Utgårda-Loke kallade
till sig en ung man, som hette Huge, och bad honom löpa i
kapp med Tjalve. Första gången de löpte var Huge så mycket
före, att han vid målet vände sig om emot Tjalve. Då sade
Utgårda-Loke: »Du får sträcka ut bättre, Tjalve, om du skall
vinna leken! Så mycket vill jag dock säga dig, att hit har
aldrig kommit någon, som sprungit snabbare än du.»
De sprungo nu för andra gången. Men när Huge var framme
och vände sig om, var det ett långt pilskott till Tjalve.
Då sade Utgårda-Loke: »Väl löpen I bägge, men knappt
tror jag, att Tjalve vinner leken. Det skall nu visa sig, när I
löpen tredje gången.» — De löpte då ännu en gång, men när
Huge var vid banans slut och vände sig om, då var Tjalve
ej ännu kommen till mitten. Alla sade då, att dessa prov
kunde vara tillräckliga.
Då sporde Utgårda-Loke Tor, vilka de idrotter voro, som
han ville giva dem prov på. Ty nu gällde det för Tor att visa,
om ryktet talade sant om hans storverk. Tor sade, att
han helst ville tävla i drickande med någon av Utgårda-Lokes
män. Denne svarade, att detta vore nog gott. Därpå gick
han in i salen, kallade sin munskänk och bad honom taga
fram det horn, som hans hovmän voro vana att dricka ur.
Strax därpå kom munskänken med hornet och lämnade
det i Tors händer. Utgårda-Loke sade då: »Att dricka ut
detta horn i ett drag är bra drucket. Somliga dricka ut det
i två omgångar. Men ingen är så dålig dryckesman, att
han icke kan tömma det i tre.»
Tor såg på hornet och tyckte icke, att det var stort, fastän
det var tämligen långt. Han var mycket törstig, höll det
för munnen och sväljde väldeliga. Nog tänkte han, att han
icke mer än denna enda gång skulle behöva sätta hornet
till munnen. Då han icke mäktade mer, tog han hornet
ifrån munnen och såg efter, hur mycket som fanns kvar av
drycken. Till sin häpnad fick han se, att i hornet var nästan
lika mycket nu som förut. Utgårda-Loke sade: »Duktigt
drack du, men ändock icke så märkvärdigt mycket. Jag
skulle aldrig ha trott, att Åsa-Tor icke kunde dricka mera.
Men det är jag säker på, att du dricker ut det andra gången.»
Tor svarade icke utan satte hornet för munnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
