Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - En krigisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen åter var levande, samt med skummande mjöd,
iskänkt av valkyrjor.
Men de fega kommo till den blåbleka Hels dystra boning
under jorden. Den hemska dödsgudinnans namn ingår i
ordet helvete, som förr hetat Hel-vite = döds-straff.
Uttrycket slå ihjäl har hetat slå i Hel = slå [någon så,
att han kommer] till Hel.
De osaligas kval skildras i Eddasången »Valans spådom»
sålunda:
»En sal såg hon stånda
från solen fjärran
på Nastranden;
åt norr vetter dörren.
Etterdroppar föllo
in genom rökhålet;
av ormars ryggar
är rummet flätat.
Där såg hon i strida
strömmar vada
menediga män
och för mord fredlösa
och den, en annans hustru
hemligt lockar.
Där sög Nidhögg
de dödes kroppar,
vidundret slet männen.
Velen I än mer och vad?»
»Ovis man
tror sig alltid skola leva,
om för vapenskifte han sig vaktar,
men ålderdomen giver
honom ingen frid,
fast honom spjuten spara,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
