Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sagan om Volund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De stego ur sadlarna
vid salens gavel,
gingo därifrån in
och upp längs salen;
de sågo på bast
bundna ringar,
sju hundra av alla,
som husbonden ägde.
De togo dem av,
och de trädde dem på,
förutom en,
som de av läto bliva.
Hem vände från jakten
väderbitne skytten,
Volund, vandrande
en väg så lång.
Han gick att av bruna
björnhonan steka.
Snart den torra
tallens ris,
den vindtorra veden,
för Volund brann.
På huden av björnen
satt härskaren över alfer,
räknade ringarna —
rövad var en.
Han tänkte, att den lånats
av Loddvers dotter,
Allvitr den unga,
att hon åter kommit.
Han satt så länge,
att han somnade —
i ve och vånda
han vaknade åter,
kände bojor tunga
bundna på händerna
och på fötterna
en fjätter spänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
