Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eddasånger
- Sigurd Fafnesbane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar äktar Brynhild.
Sedan Grimhild så lyckats gifta bort sin dotter, började
hon också tänka på att skaffa maka åt sin äldste son, Gunnar.
»Du bör begära konungadottern Brynhlld till brud», sade
hon till honom, »ty stort anseende skulle det bereda dig att
hava henne till maka.»
Villigt lyssnade Gunnar till sin moders råd. Och snart
därefter red han den långa vägen över berg och dalar till
kung Heimer för att begära hans fosterdotter.
Sigurd, som ej hade något minne av Brynhlld, följde
honom på hans giljarfärd.
Heimer omtalade, att Brynhlld bodde ett stycke därifrån
i en borg, omgiven av flammande eldslågor, samt att hon ej
ärnade taga till make någon annan än den, som kunde rida
till henne genom den flammande elden.
Gunnar och Sigurd redo då sin väg till Brynhilds borg.
Och redan på avstånd sågo de, att den strålade av guld samt
att en lågande eld omgav den på alla sidor.
Gunnar sporrade sin gångare och ville driva honom fram
mot elden. Men hästen kunde ej förmås att gå in i lågorna.
Sigurd lånade då Gunnar sin Grane. Men hästen stegrade
sig, då han märkte, att det ej var Sigurd, som satt på hans
rygg. Och ej heller han lät tvinga sig in i elden.
Nu måste Gunnar begagna sig av de trollkonster, hans
moder hade lärt honom. Han och Sigurd bytte växt och
utseende. Och det vart nu Sigurd, som fick rida till borgen
för att fria till Brynhild för Gunnars räkning. Utan tvekan
sprang Grane in i elden, då han kände sin herre på sin rygg.
Ett väldigt dån hördes, då Sigurd red genom de röda
lågorna, som blossade upp högt mot himmeln. Jorden
skalv, och det var så svart för ryttarens ögon, som om han
hade ridit i det djupaste mörker. Men snart var han framme
vid borgen, och oförfärad steg han in i Brynhilds gemak.
Med stor förvåning sporde Brynhild, vem han var och
vad för ärende han hade.
»Jag är Gunnar, Gjukes son», svarade Sigurd och påminde
henne om hennes löfte att äkta den, som ridit till henne
genom elden. Och hon måste då gå in på att giva sitt ja-ord
till Gunnar, Gjukes son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0137.html
