Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sigurd Fafnesbane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så höga jämmerskrin, att det hördes över hela borgen.
Därefter låg hon en hel vecka stilla och ville varken tala, äta eller
dricka.
På sjunde dagen gick Sigurd in till henne och manade henne
att ej tänka på honom utan på Gunnar, som hon korat till sin
make.
Brynhild fortfor dock att utslunga bittra förebråelser mot
alla, som hade bedragit henne, och slutade med de orden,
att hon värst sörjde över att hon ej hade fått färga sitt svärd
rött i Sigurds hjärteblod.
»Däröver behöver du ej sörja», sade Sigurd, »ty ej skall det
länge dröja, innan mitt hjärta blir genomborrat. Men du
kan ej önska dig själv något värre, ty efter min död skall du
ej längre kunna leva.»
Brynhild förklarade, att hon ej heller ville leva. Dö skulle
hon, då hon ej fick äga Sigurd.
Sigurd bjöd henne allt vad han ägde, om hon ville lova att
leva för sin make. Slutligen sade han till och med, att han
hellre ville förskjuta Gudrun och äkta Brynhild, än att
Brynhild skulle dö. Men vid dessa ord hävdes hans bröst så häftigt,
att ringarna i hans brynja gingo i stycken.
Men Brynhild svarade, att hon nu ej ville äga honom, ej
heller någon annan man. Dö ville hon, ingenting annat.
För Gunnar yppade hon dock, att det var något annat
hon framför allt åstundade: hon törstade efter Sigurds blod.
Av denna hätskhet
hon hetsade sig till dråp:
»Gunnar, mitt land
helt förlora du skall,
som jag skänkte dig,
och mig själv därhos,
om icke du Sigurd
omkomma låter
och en härskare bliver
högre än andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
