Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sigurd Fafnesbane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länge kunde dock ej Brynhlld dölja den sorg, som hon
kände. Häftigt gråtande förebrådde hon Gunnar hans svek
mot Sigurd och förklarade, att nu ville hon dö med den man
hon älskat.
Hon stötte bort sin make och alla andra, som närmade sig
henne, och sade, att hennes beslut att dö var orubbligt.
Brynhild framtog nu sitt guld och andra dyrbarheter och
bjöd de kringstående att därav taga så mycket de önskade.
Därefter drog hon gullbrynjan på, grep sitt svärd och stack
det med kraft i sin vänstra sida.
Därvid sjönk Brynhild ned på sin bädd, men länge talade
hon ännu med Gunnar.
När hon kände, att döden nalkades, slutade hon sitt tal
med dessa ord:
»En enda bön
jag dig bedja vill;
i världen den sista
den vara skall.
Låt bygga så brett
bål på slätten,
att rum åt oss alla
rikligt bliver,
åt oss, som med Sigurd
sökte döden!
Må på andra sidan
om Sigurd brännas
mina svenner,
med smycken prydda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
