Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Isländska ättsagor
- Ur Egil Skalle-Grimssons saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hon, kvinnan, sade:
’Se du till din mage!
Bättre varor vänta
våra goda gäster.’»
Årmod slog till henne och böd henne tiga.
»Pladdrar du jämt, vad minst höves», sade han.
Mön gick bort, och Egil stötte mjölkbyttan i bordet. Den
var då nära tom.
Nu blevo alla byttorna tagna undan; och även husets
folk gick till sina platser. Bord sattes fram runt om hela
stugan, och det kom förplägning på dem. Allsköns rätter
fördes in och buros till Egil som till de andra. Sist kom in
öl. Det var ädelt öl, sällsynt starkt.
Genast drack man enmänning; skulle var man dricka sitt
horn ut.
Mest frikostig var värden mot Egil och hans följesmän,
och det sågs väl till, att de drucko som väldigast.
Egil drack en lång stund utan hejd, och när hans män ej
mäktade mera, drack han för dem, vad de icke rådde med.
Så gick det, tills borden togos bort.
Då voro alla, som sutto i laget, mycket druckna. Var gång
Årmod tog sig ett nytt horn, sade han: »Dricker jag dig
till, Egil!» Huskarlarne drucko Egils män till med samma
hälsning.
En man sattes till att räcka gästerna de fyllda hornen,
och han eggade dem till att dricka raskt.
Då böd Egil sitt folk hålla upp. Han drack för dem, vad
de ej kunde komma ifrån.
Nu märkte han, att slikt ej längre var honom hälsosamt.
Han reste sig och gick tvärs över golvet dit där Årmod satt.
Han tog honom i axlarna och böjde honom bakåt emot
högsätesstolparna. Sedan kastade han upp all välfägnaden, så
att den flöt Årmod i anletet, i ögon, näsa och mun och rann
honom ned på bröstet. Årmod var nära att kvävas, och
när han åter fick andrum, vällde det upp ur honom också.
Hans huskarlar ropade alla, att trollen måtte taga den
eländige, som ej visste att gå ut, när han ville spy.
»Icke bör jag», sade Egil, »höra ont, för det jag gör
detsamma som husbonden. Spyr han av alla krafter icke mindre än
jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0163.html
