Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Egil Skalle-Grimssons saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig underligt, om alla skulle dela det väl mellan sig. Kanske
det kunde bliva knuffar och örfilar av och det omsider bure
sig så, att allt tingsfolket slogs!» Gubben tyckte kantänka,
att det nu var för länge, sedan han fått vara med om en
ordentlig strid. Och nu fröjdade sig den gamle obändige
vikingen vid blotta tanken härpå.
»Det är ett dråpligt påfund», sade Tordis, »och det skall
minnas, så länge landet är bebott.»
Sedan talade Tordis om för Grim Egils uppsåt.
»Aldrig skall han få komma fram med slikt vanvett», sade
Grim.
När Egil för Grim slog fram om tingsfärden, avrådde denne
med fasthet allt, och Egil stannade hemma. Det likade
honom ingalunda. Han vart mycket vresig.
Under tingstiden var Tordis faren till säters. En kväll,
när folket redde sig till vila på Mossfäll, kallade Egil till sig
tvenne av Grims trälar. Han böd dem leda fram en häst.
»Jag vill fara till bad», sade han, »och skolen I göra mig följe.»
Han kom ut och hade med sig sina silverkistor. Så steg han
till häst.
Han red med trälarne nedåt tunet, och till sist såg man
dem försvinna bakom brinken.
När huskarlarne om morgonen stått upp, sågo de, hur
blinde Egil trevade om i hultet öster om gården och ledde
hästen efter sig. De gingo hän till honom och fingo honom hem.
Men varken trälar eller kistor kommo efter, och många äro
gissningarna om var Egil dolt sitt silver.
Nedanom tunet på Mossfäll finnas stora kärr, sällsamt
djupa. Många hålla för sant, att Egil där sänkt ned kistorna.
Egil förtalde, att han dräpt trälarne, och därtill, att han
gömt kistorna, men han sade ingen, var han gömt dem. —
Släktingarne skulle ej få glädje av silvret, när han själv ej
fått det.
Om hösten föll Egil i den sjukdom, som vart hans bane.
Då han var död, lät Grim föra honom i goda kläder. Sedan
lät han bära ned honom till Tjaldanäs, och i en hög där vart
Egil lagd med sina kläder och vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
