Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var. Hon hette Hallgerd, Höskulds dotter. Frimodigt
talade hon honom till och bad honom förtälja om sina färder.
Och då han sagt, att han ej skulle neka henne det, satte de
sig ned och talade samman. Hon satt där i röd och rikt sirad
kjortel. Över sig hade hon en vid scharlakanskappa, gullbrämad
ned i flikarna. Håret vällde stort och fagert ned på
bröstet. Gunnar bar en praktdräkt, som Danmarks konung
givit honom, och han hade om sin arm en gullring, skänkt av
Håkon jarl i Norge. Så sutto de och talade länge högt
samman. Till sist sporde han, om hon vore ogift. Hon jakade.
»Och vem som helst dristar ej att gilja till mig», tillade
hon.
»Tyckes dig då intet gifte gott nog?»
»Jo visst», svarade hon, »men nog är jag granntyckt.»
»Vad skulle du svara, om jag begärde dig?»
»Det har du visst ej i sinne», säger hon.
»Jo visst», svarar han.
»Har du lust därtill», säger hon, »så sök min fader!»
Så slutade de sitt samtal.
Gunnar begav sig strax till Höskuld och begärde hans
dotter till äkta. En hennes frände, som var närvarande,
varnade Gunnar. »Akta dig, Gunnar», sade han, »kvinnan har
ett hårt och dolskt sinne!» Två gånger förut hade nämligen
Hallgerd varit gift och båda gångerna vållat sin makes död.
Men Gunnar ville ej lyssna till några varningar. Brudköpet
uppgjordes, och Gunnar gjorde själv bröllopet på sin gård.
När Gunnar kom för att bjuda sin bäste vän, den kloke
Nial, till brudgillet, vart denne djupt bedrövad. »Stora
olyckor kommer detta gifte att vålla dig», menade han, »ty
Hallgerd är en led kvinna.»
»Hon skall dock aldrig lyckas att slita vårt vänskapsband»,
sade Gunnar. »Ej mycket kommer att fattas däri», menade
Nial.
Nial kom dock till bröllopet, som firades med stor ståt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
