Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Faren upp till Kols häst och tagen vara på den!» sade han.
»Själv har han fallit av och ligger där död.» — »Har du dräpt
honom?» frågade de.
»Nog skall det se ut för Hallgerd, som om han ej dött
sotdöd», svarade han och red hem och förtalde Bergtora dråpet.
Hon tackade för detta verk och för de ord han haft därom.
För Hallgerd berättade man Kols dråp och de ord Atle
fällt, och hon menade, att hon nog skulle löna Atle. Hon
sände därpå en man till tinget att berätta för Gunnar om
dråpet. Han sade ej mycket men sände en man att förkunna
Nial det. Denne sade intet. Men Skarpheden föll in: »Nu
för tiden äro trälarne vida mer fallna för storverk än förr:
då flögo de i luven på varandra, och det tyckte man var
oskyldigt nog, men nu vilja de slå ihjäl varandra» — och
han log.
Nial ryckte ned penningpungen, som hängde på bodväggen,
och gick till Gunnars bod samt lämnade den åt Gunnar.
Denne kände strax igen silvret: det var detsamma som han
givit Nial. Nial gick tillbaka till sin bod, och hans och
Gunnars vänskap var lika stor som förr.
Då Nial kom hem, förebrådde han Bergtora dråpet, men
hon menade, att hon aldrig skulle väja för Hallgerd. Denna
rasade mot Gunnar för förlikningen, men hon fick det svar,
att aldrig skulle han bryta med Nial och hans söner. Hon
fnös till åt honom, men han brydde sig icke om det. Så
vaktade man under vintern väl på, att intet stötte till.
Om våren, innan Nial drog till tinget, tillrådde han Atle
att begiva sig bort ifrån Bergtorsvall, på det att Hallgerd
ej så lätt skulle komma åt honom. Men Atle förklarade, att
han ej var rädd. Han ville helst stanna där han var.
Hallgerd sände emellertid efter en frände vid namn
Brynjulv och övertalade honom att dräpa Atle. Därefter sände
hon en man till Gunnar att anmäla dråpet.
Med tungt sinne gick nu Gunnar till Nial, omtalade Atles
mord och bad honom bestämma mansboten.
»Intet må störa vår vänskap», sade Nial, »men jag måste
nu säga dig, att Atle var en fri man och att jag således
fordrar större mansbot för honom än för en träl.» Gunnar räckte
Nial handen och sade sig gärna betala, vad vännen bestämde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
