175 (Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spjutet i hans sköld. Skarpheden slog med sin yxa sönder
spjutskaftet, lyfte yxan än en gång, högg i Sigmunds sköld
och klöv den vid handtaget. Sigmund svängde då svärdet
med högra handen och slog det i Skarphedens sköld, så att
det tog fäste däri. Men Skarpheden ryckte undan skölden
så hårt, att Sigmund släppte svärdet, varpå han högg till
denne med sin yxa Stridstrollet. Den träffade hans
pansartäckta axel och klöv skulderbladet. Skarpheden ryckte den
till sig, så att Sigmund sjönk på knä — men han sprang
strax upp.

»Nu knäföll du för mig, men sträckt skall du ligga på
marken, innan vi skiljas», sade Skarpheden och gav honom först
ett slag i hjälmen samt därpå dödshugget.

Grim och Helge stredo mot Sköld, och även han föll.

När Hallgerd fick veta av dråpet och omtalade det för
Gunnar, sade han: »Slikt kunde Sigmund vänta — onda råd
komma ont åstad.»

Stölden i Kyrkeby.

Ett år blev det så svår missväxt på Island, att man
saknade både hö och mat runtom i bygderna. Då delade Gunnar
med sig av sitt förråd åt alla, som kommo till Lidarände,
så länge där fanns något. Till sist hade han själv varken
hö eller mat. Men på en gård, som hette Kyrkeby, bodde
en rik och mäktig man vid namn Otkel. Till honom reste
Gunnar en dag för att köpa mat och hö.

»Försedd är jag med bäggedera», svarade Otkel, »men intet
vill jag sälja dig.»

»Vill du då giva mig det», sade Gunnar, »och kanske pröva
på, hur jag vill löna dig igen?»

»Det vill jag ej heller», svarade Otkel. »Men en träl kan
du få köpa av mig», sade han.

Gunnar köpte trälen, vars namn var Melkolv.

Om sommaren, då Gunnar var på tinget, föll Hallgerd på
det rådet, att hon skulle låta stjäla mat från Otkel, eftersom
han ej ville sälja någon. Hon kallade trälen Melkolv, som
var en svekfull och illasinnad man, och sade till honom, att
han strax skulle resa till Kyrkeby och taga ost och smör ur
Otkels fatbur.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfubon/1/0177.html

		Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 175 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|