Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sten; den träffade bondens huvud, och det vart hans
bane. Då sade Starkad: »Det duger ej att låta honom
bruka bågen. Fram raskt och oförfärat!»
Gunnar värjde sig med bågen, så länge han kunde. Sedan
kastade han den och tog spjutyxan och svärdet och högg
med bägge händer. Striden var hård. Gunnar högg ned män
i mängd, så ock Kolskägg.
Då ropade Torger Starkadsson: »Jag har lovat bringa
Hildegun ditt huvud, Gunnar!»
»Stort sörjer hon nog ej, om det löftet icke hålles», sade
Gunnar. »Men vill du hava mitt huvud i din hand, må du
komma närmare.»
Torger vände sig till sina bröder, Bark och Torkel:
»Springom på honom alla på en gång. Ingen sköld har han; hans
öde skall nu vara i våra händer.»
Bark och Torkel störtade fram. Bark högg efter Gunnar.
Han mötte hugget med spjutyxan så hårt, att svärdet rök
Bark ur handen. Då såg Gunnar på andra sidan om sig
Torkel stå med svärdet i högsta hugg. Gunnar stod i lutande
ställning. Han svängde då till med sitt svärd och träffade
Torkel i halsen, så att huvudet for av.
Kol Egilsson sade: »Låt mig komma fram till Kolskägg! Jag
har alltid sagt, att vi två skulle i vapen mötas som jämlikar.»
»Det kunna vi nu pröva», sade Kolskägg.
Kol lade till Kolskägg med spjutet. Och som denne just då
drap en man och hade det som brådast, hann han ej få
skölden för sig, utan spjutet stack honom i låret och gick
därigenom. Flinkt vände han sig dock om, sprang på Kol och
högg honom i låret med kortsvärdet, så att benet for av, och
sade: »Träffades du, eller hur?»
»Det fick jag för det jag var sköldlös», sade Kol och stod
en stund på andra foten och såg på stumpen.
Kolskägg sade: »Ej behöver du titta; det är — som du ser —
av, benet.»
Då faller Kol död ned, men när Egil, hans fader, ser detta,
springer han med höjt svärd på Gunnar. Denne riktar
spjutyxan mot honom, och den träffar Egil i midjan. Gunnar
lyfter honom upp och kastar honom ut i Rangå.
Då utbrister Starkad: »Usel är du, Tore norrman, som
sitter där i ro, då Egil, din husbonde och svärfar, är dräpt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
