Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar såg en röd rock skymta fram vid gluggen. Han
stack ut sin spjutyxa och träffade Torgrim i midjan.
Fötterna slunto, skölden rasslade ur handen, och Torgrim
tumlade ned.
Han gick bort till de andra, där de sutto på marken. En
man vid namn Gissur såg på honom och sporde:
»Är Gunnar hemma?»
»Sen själva efter! Nog fick jag veta, att spjutyxan hans
var hemma», svarade Torgrim och föll död ned.
Då sprungo de fram mot husen. Gunnar sköt pilar mot
dem och värjde sig väl, och deras anfall var fruktlöst.
Somliga sprungo upp på husen och tänkte angripa därifrån.
Men Gunnar riktade pilarna dit och höll dem på avstånd.
De vilade sig och anföllo på nytt. Gunnar sköt jämt, och de
måste åter vända om.
De lupo till storms för tredje gången och höllo på länge
men måste vika tillbaka.
Då fann man på ett annat råd. På marken lågo några
tåg, som nyttjades att fästa husen med i oväder. Mård sade:
»Tågen här skola vi taga och slå om ändarna av översta
väggbjälken, binda dem med andra änden kring stenarna
här och sedan sno dem samman med stänger. Så vinda vi
taket av sovhuset.»
De togo tågen och gjorde som Mård sagt. Gunnar märkte
intet, förrän de vindat av hela taket. Men han skötte
alltjämt sin båge så, att de ej kunde komma honom när.
Då sprang Torbrand Torkelsson upp på väggen och högg
sönder Gunnars bågsträng. Gunnar grep spjutyxan med
bägge händer, sprang raskt fram, drev den igenom honom
och kastade honom död i marken. Då svängde sig
Torkels broder Åsbrand upp på väggen. Gunnar lade till honom
också med spjutyxan, så att han föll ut från väggen.
Gunnar hade nu sårat åtta män, och två hade han dödat.
Nu fick han två sår, men alla sade, att han brydde sig
varken om sår eller död. Han vände sig till Hallgerd, sägande:
»Giv mig av ditt hår två lockar och sno med moder min mig
en bågsträng.»
»Står dig något på spel?» spörjer hon.
»Mitt liv», svarade han, »ty aldrig skola de komma åt mig,
så länge jag kan bruka min båge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
