Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Flose sporde Höskulds död, vållade det honom både
vrede och sorg, men han höll sig likväl lugn. Efter någon
tid gästade han Hildegun. Hon tog väl emot honom, och
de talade länge tyst samman. Slutligen ställde hon sig
framför honom och brast i gråt. »Nu är dig tungt i sinnet, fränka,
efter du gråter», sade Flose. »Väl är dock, att det är en god
man du gråter över.» Då tog hon till orda: »Huru vill du
åtala min mans dråp? Vad för hjälp kan jag vänta av dig?»
Flose genmälde: »Din sak skall jag främja, så långt lag och
rätt tillåta, eller ingå sådan förlikning, att vi få full ära
därav.» Då sade Hildegun: »Dig skulle Höskuld ha hämnats,
om han haft att åklaga ditt dråp.» — »Icke brister dig
grymhet», sade Flose. »Jag ser, vad du vill.»
Hildegun gick ut men återvände strax med en kappa, som
Flose en gång skänkt Höskuld. I denna hade mannen blivit
dräpt. Hon lade den blodiga kappan över Flose och sade:
»Åt Höskuld gav du, Flose, denna kappa. Jag giver dig
den nu tillbaka. Vid din egen mandom och tapperhet besvär
jag dig att hämnas alla de sår, som döde Höskuld fick, eller
ock må du heta var mans niding.» Flose kastade kappan i
famnen på Hildegun och sade: »Visst ville du, att vi toge oss
det före, som droge ofärd över oss — kalla äro kvinnoråd.»
Vid dessa ord vart hon i anletet än röd som blod, än blek
som ett lik, än blå som Hel. Flose steg därpå genast till
häst med sina män och red bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
