Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vikingatåg - Vikingatågen, en stor folkvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindes denna tid ofta med plundringståg. Röveri ansågs
som ett lovligt näringsfång likaväl som jakt eller fiske —
och det kunde ge den djärve mycket rikare vinst än det
dagliga slitet där hemma. De nordiska länderna voro fattiga
och föga uppodlade. Åkerbruket drevs mycket ofullkomligt,
ty jorden bearbetades föga. Därför drabbades folket ofta
av missväxt. Då stod hungersnöd för dörren. Det var
svårt, stundom omöjligt att lägga upp tillräckligt
vinterförråd för den snabbt tillväxande befolkningen. Rov och
plundring måste tillgripas. Utanför eget land var styrkan
högsta lag.
Än i dag är det ju i krig tillåtet att fråntaga fienden hans
handelsskepp, ehuru deras besättningar icke tagit del i striden.
Men under vikingatiden rådde beständigt ett allas krig mot
alla, medan i våra dagar fred mellan staterna blivit regel
och krig undantag.
Männen ombord hoppas komma åter med en rik last av
födoämnen och vapen, av sådant, som kan höja prakten vid
gästabud, såsom smycken och präktiga tyger, dryckeskärl
av guld och silver, sydländska viner. De fångar man tager
skola säljas som trälar. Det är äventyrsälskande män, som
tumla om i dessa äventyr. Till havet står deras längtan,
till allt i naturen, som är vilt och storslaget. Eddasångerna
bära vittne om vikingens kärlek till de höga fjällspetsar, där
örnen och falken bygga bo, men först och sist till havet, helst
när stormen ryter och vågorna bryta över stäven. Hur
målande skildras ej detta i Eddasången Reginsmål, då Oden i
skepnad av en gammal man står på klippudden och ropar
till Sigurd Fafnesbane, som kryssar förbi:
»Vilka rida där
med Rävils hästar
på höga böljor,
på brusande hav?
Över segelspringarna
svallet sprutar;
mot vinden skola ej
vågfålar stå sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
