Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vikingatåg - I Västerväg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och plundrande. En gång hemsöktes Irland av en
vikingaflotta, som anfördes av en sköldmö. Hon kallades »den röda
mön» och gjorde sig vida omkring fruktad för sin grymhet.
Men när vikingarne väl blivit bofasta på Irland, visade de
sig här liksom i Ryssland även från en annan sida: de lade i
dagen sin förmåga att grunda stater och bringa ordning i
landet. I deras befästa städer levdes ett praktfullt liv med
rik kultur. Handeln började blomstra, ty vikingarne voro
ju icke blott sjörövare utan även duktiga sjöfarande och
köpmän, som förde Irlands alster till andra länder och hade
med sig Söderns och Nordens produkter i stället. Samtida
skildringar dröja med välbehag vid nordbornas »klenodier»,
deras praktfulla kläder av siden, sammet och kläde i lysande
färger, både scharlakansrött och smaragdgrönt, deras
guld- och silverstickade sadlar och all annan härlighet. Irland blev
en medelpunkt för handeln med trälar, vilken under
vikingatiden hade stor betydelse. De största slavhandlarne voro
nordiska köpmän. Genom vikingatågen blev det ju riklig
tillgång på denna handelsvara, och överallt på
marknadsplatserna i Norden reste slavhandlare upp sina bodar. De
vackra, ljushyllta iriska kvinnorna med sina mörka, eldiga
ögon väckte nordmännens åtrå, och iriska trälkvinnor blevo
en av vikingatidens mest eftersökta handelsvaror. Många
nordmannahövdingar hade sådana kvinnor som frillor.
Sida vid sida med handel och välstånd blomstrade skön
konst och diktning på »den gröna ön». Nordborna kommo här
i beröring med den egendomliga keltiska kulturen, som
fick stor betydelse för Nordens folk, i synnerhet för norrmän
och islänningar. De keltiska folken, vilka i våra dagar äro
tlllbakaträngda, och vilkas språk är nästan utdöende, stodo
på vikingatiden högt i bildning. Ett av deras rikaste länder
var »den evigt gröna ön» med sitt milda klimat och sin
härliga, halvt sydländska, halvt nordiska växtvärld. Från
Irlands av trosiver brinnande munkar och eremiter mottogo
nordborna sin första kännedom om Vite Krist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
