Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Inom klostermurar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dem ha vi ock att tacka för våra fruktträd. Både
körsbärs- och plommonträd, aplar och päronträd infördes och
planterades av örtagårdskunniga klosterbröder. Ännu finns
bevarat ett brev, i vilket en svensk munk ber en annan,
att han skall sända honom ympkvistar för ympning av
fruktträd samt olika slags blomsterfrön. En mängd av våra mest
omtyckta prydnadsväxter ha först blommat i
klosterträdgårdarna. Det är fallet med snödroppar, påsk- och
pingstliljor, tulpaner och hyacinter. Knappt någon täppa på
landet saknar numera sina pioner och ringblom bland
välluktande åbrodd och lavendel, av vilka lantflickan än i dag
gärna bryter en kvist, när hon på söndagsmorgonen går till
kyrkan. Troligtvis ha nunnorna en gång i längesedan
hänsvunna tider gjort på samma sätt, när de gingo till gudstjänsten
i den kvava klosterkyrkan. Ty även dessa örter ha kommit
ut till folket från klosterträdgårdar.
I de tysta klostercellerna eller i klostrets skrivsal sutto
flitiga munkar och avskrevo böcker. Med innerlig kärlek
till sitt värv lutade de sina rakade hjässor över
pergamentet och präntade sirligt bokstav efter bokstav; och vid var
ny avdelning prydde de begynnelsebokstäverna med
ornamenter i klara färger, i guld och silver. Så skapades bibliotek
på en tid, då inga tryckpressar ännu funnos.
En kulturgärning, vari munkarne också utmärkte sig,
var den så ytterst väl behövliga att anlägga vägar och bygga
broar. Kristendomens förkunnare insågo från början, att
en bättre samfärdsel mellan rikets olika delar var
nödvändigt villkor för utbredningen av högre kultur. Därför lärde
de, att anläggning av väg eller bro var ett Gudi behagligt
verk, som kunde bereda salighet åt den som lät utföra
arbetet eller åt hans anhöriga. Också bevara talrika
runstenar minnet av män, som gjort väg eller bro eller vadställe
för »sin själ» eller någon nära anhörigs. Vid Täby norr om
Stockholm har vägen ännu i senaste tid på ett sidlänt ställe
gått fram över en gammal bank av sten och grus, kantad
på ömse sidor av flere höga stenar. De båda yttersta
stenarna på norra ändan av »bron», som den kallades, bära
följande runinskrift: »Jarlabanke lät resa dessa stenar till
minne av sig, medan han ännu levde, och han gjorde denna
bro för sin själ. Han ägde hela Täby. Gud hjälpe hans själ!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
