Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vite Krist segrar över Tor
- En svärmisk munks kärlek till ett helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En svärmisk munks kärlek till ett helgon.
EN av medeltidens intressantaste skrifter är en
levnadsteckning, som den svenske munken Petrus de
Dacia på 1200-talet författade över det tyska helgonet
Kristina av Stumbelen.
Petrus var född på Gottland. Redan som barn var han
svärmiskt anlagd. »Så långt tillbaka jag minnes, ända från
min första barndom, erfor jag en innerlig njutning var
gång jag hörde berättas om helgonens liv, gärningar,
lidanden och död och i synnerhet om vår herre Kristus’ och hans
ärorika moders», skriver han. »Då jag sedermera erinrade
mig det jag hört, fann mitt hjärta en sådan tröst, att
världen och dess njutningar redan från denna tid började
förblekna; och ofta talade jag därför vid mina bröder om att
övergiva världen.»
Utan själsstrider tog han också det avgörande steget, och
klostercellen blev hans värld. Men en längtan hade han ännu
övrig för denna tillvaron. Han önskade, som han säger, »att
Herren i sin nåd värdigades visa mig någon av sina tjänare,
genom vilken jag säkert och klart, ej blott genom ord, utan
genom gärningar och föredömen kunde lära mig fatta de
heliges liv, någon, till vilken jag i hjärtlig kärlek kunde sluta
mig, av vilkens gärningar jag kunde uppbyggas, av vilkens
fromhet jag skulle eldas och ryckas bort från den
världströtthet, som från barndomen nedtryckt mig».
Under den tid han för sin utbildning vistades i ett kloster
i Köln, fann han den Guds tjänare, till vilken hans längtans
drömmar så länge gått. Han fick höra talas om att i byn
Stumbelen utanför staden bodde en ung flicka, med vilken
märkliga underverk skedde. Han följde då med klosterbrodern
Walter, som ända från flickans barndom varit hennes
biktfader, till prästens hus, där den unga flickan nu vistades. VI
låta Petrus själv berätta: »Jag inträdde således i huset och
såg där, utom det torftiga bohaget och det dystra husfolket,
en ung flicka, som satt avsides för sig själv och hade ansiktet
betäckt med en duk. Då hon reste sig upp för att hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0298.html
