Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - En svärmisk munks kärlek till ett helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underverk voro medeltidsmänniskorna fyllda — och de
trodde på fullt allvar på dem.
De hade inga skolor, där de genom studium av naturlära
och historia kunde som motvikt få en inblick i naturens och
människolivets lagar. För dem var underverket något som
kunde inträffa när som helst. I själva verket gingo de
ständigt och väntade på att Gud skulle genom övernaturligt
ingripande uppenbara sin nåd. Underverket — brytandet av
naturlagarna — blev för dem det naturliga. Fantasien var
till ytterlighet uppjagad och såg hela tillvaron fylld av
änglar och djävlar, som kämpade om de arma
människosjälarna. Och djävulens hemsökelser togo sig ofta uttryck i
hysteriska anfall, påminnande om fallandesjuka.
Man kan lätt tänka sig, hur överspänd en obildad
bondflicka som Kristina måste bli, fylld som hennes fantasi var
uteslutande med de helgonlegender, vilka överallt förkunnades
av präster och munkar, och ytterligare upphetsad genom
fastor, vakor och alla slags späkningar, varigenom hon sökte
betvinga det upproriska köttet. När hon ej längre förmådde
med något upptänkligt medel hålla sömnen från sig,
brukade hon lägga sig på det hårda, kalla stengolvet. Så ofta
hon vaknade under nattens timmar, reste hon sig för att
knäböja i bön. Hon bar närmast kroppen en tagelskjorta,
som stack och gnagde. Över den hade hon kastat en grov
ylleklädnad, vilken hölls ihop med ett knutigt rep, som skar
in i midjan.
I det tillstånd av kroppslig och andlig feberhetta, som
blev den naturliga följden av ett dylikt liv, samlade hon,
liksom så mången annan av medeltidens överspända kvinnor,
hela sin känslas glöd i kärlek till »brudgummen» Kristus.
Liksom munken dyrkade Jungfru Maria och kunde frossa i
vällusten av att mottaga himladrottningens kyssar, som fyllde
hjärtat med salighet, och få trycka det feberheta ansiktet
mot hennes ljuva barm, så tändes också extasens glöd på
bleka jungfrukinder vid tanken på mötet med den himmelske
brudgummen. Hur törstade ej brudens läppar efter
brudgummens kyss, hur längtade hon ej efter hans famntag, den starkes,
den allsmäktiges, efter att känna hela sitt väsen smälta
samman med hans i salig hänryckning bortom tid och rum! Den
medeltida litteraturen är fylld av hänförda skildringar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
