Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Sverige inlemmas i den allena saliggörande kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sist insockras den heliga fadersivern att bli delaktig av
peterspenningens goda i följande vändning: »och fordra Vi
denna skatt sannerligen icke så mycket för Vår nyttas skull
som fastmer för edra själars frälsning, i det Vi önska, att I
genom edert hjärtas hängivna tjänst skolen förvärva Sankt
Peters beskydd.»
Det var ej småsummor, som peterspenningen och andra
skatter till påvestolen kostade det fattiga svenska folket.
»En kostelig mjölkko måtte alltså», för att begagna en äldre
kyrkohistorikers ord, »Svea och Göta rike hava varit för
påvarna i Rom.»
I och med beslutet på Linköpings möte var vårt land
inlemmat i det stora andliga rike, som styrdes enväldigt av
påven å Guds vägnar. Han fordrade, att alla, furstar och folk,
skulle blint lyda hans bud. Djärvdes någon motsätta sig
kyrkans befallningar, så utslungade påven över honom
bannlysning. Ve den, som drabbades därav! Han var utstött från
de kristnas samfund; prästen fick ej döpa hans barn, ej ge
honom nattvarden, ej begrava hans döda kropp. Ingen fick
härbärgera honom, ingen räcka honom mat eller dryck. Han
var förbannad i livet, förbannad i döden. På jorden fick han
irra utan frid, och dog han bannlyst, så ansågs hans själ
evigt förtappad. Hemskast var det, när hela landsändar
bannlystes. Då stängdes kyrkornas dörrar, sången och
kyrkomusiken förstummades, inga klockor kallade menigheten
tillsammans eller ringde över de döda, inga själamässor lästes
för att befria deras själar ur skärseldens kvalfulla rening.
I maktlös förtvivlan måste de anhöriga stanna inför
tanken på alla de plågor, som de kära avlidna skulle genomgå
på detta fasans ställe, innan de kunde inträda i salighetens
himmel. Somliga måste där tränga igenom ett eldhav, andra
måste med otrolig möda arbeta sig uppför ett brant berg
eller vandra över en knivskarp bro. Här funnos, liksom i
helvetet, plågor, som voro avpassade efter den avlidnes
skötesynder. Där var en upphängd vid den lem, varmed han
mest syndat. En annan fick stöna under bördan av allt det
gods han stulit. En kejsare måste stanna länge i skärseldens
plågor, därför att han ofta låtit de små och fattiga här på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
