Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vite Krist segrar över Tor
- Sverige inlemmas i den allena saliggörande kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänares personer besviken. Sådan är, enligt den utmärkte
läraren Augustini vittnesbörd, Guds heliga vana, att de, som icke
giva tionde, skola bringas ned till tiondedelen av sin
förmögenhet. Därföre, om I viljen av Gud vinna lön och förtjäna
förlåtelse, given tionde och utskiften allmosor av de återstående
nio delarna!» — Påståendet att det nya testamentet påbjuder
tiondens givande saknar bevis, och de ord, som äro lagda i
Augustini mun, äro lånade ur en predikan, som falskeligen
bär den store kyrkofaderns namn.
 |
| Dopfunt från Råda kyrka i Värmland. |
»Det är», säger Schück, »intressant att studera bondens
uppfattning av prästerskapet, sådan denna uppfattning kommer
fram i Västgötalagens
kyrkobalk. Närmast får man
intrycket av ett närigt avvägande
av skyldigheter och
rättigheter, av fördelar och av priset
på dem. Prästen var skyldig
att giva bonden sakramenten,
dopet, nattvarden och den
sista smörjelsen samt hålla
mässa; predikningar omtalas
ej och förekommo troligen
ännu blott undantagsvis.
Bonden å sin sida skulle betala
prästen för hans arbete; vidare
skulle han hålla sockenkyrkan
vid makt och bestå biskopen
gengärd.[1] Men han vill ej betala en örtug mera än det
ytterst detaljerade kontraktet bestämmer, och han köper
befrielse från skärselden med samma ekonomiska
noggrannhet, som om han skulle köpa ett par oxar.
Men å den andra sidan märker man, att den nya läran vid
tiden för lagens avfattande fullkomligt gått honom i blodet.
På sakramentens och mässans verkan tvivlar han aldrig
ett ögonblick, och prästen har för honom blivit en lika viktig
faktor i samhället som konung och lagman. Han vördas
särskilt såsom en ’boklärd’ man, och ’boken’, d. v. s.
[1] Sammanskott av livsmedel till biskopens underhåll, då han kom
på besök för att inviga en kyrka eller på nytt viga en helgedom,
som blivit oskärad, t. ex. genom ett dråp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0324.html
