Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 333 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fram, fram, kristmän, korsmän! - Sankt Erik konung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beskyddare, måhända också personligen övertygad om, att
cistercienserna representerade en högre ståndpunkt.

Hur står sig då Stjernas åsikt, att Erik aldrig
företagit något korståg? Det är visserligen sant, att vi icke
ha från Eriks tid bevarat något påvebrev, som talar om
hans korståg; men denna omständighet motväges av att det
dock finns ett påvebrev, ehuru ett årtionde senare än Eriks
dödsår, som av allt att döma syftar på tidigare svenska
krigståg mot finnarne, företagna i avsikt att kristna dem
och därigenom tvinga dem till underkastelse under Sveriges
krona. Det är då högst sannolikt, att därmed åsyftas det
tåg, som legenden tillskriver Erik den helige.

Genomhuggen halskota från Erik den heliges skrin i Uppsala domkyrka.

Det säkra resultat, som man fått fram genom den
intressanta diskussionen, är emellertid, att den verklige Eriks
helighet blivit betydligt överdriven i
sägnen. Det felfria helgonet ter sig nu
för oss med mänskliga svagheter, har
liksom fått kött och blod. Sitt anseende
för helighet vann nog Erik genom sin
våldsamma död i kamp mot en
främmande inkräktare, som sökte att med
våld vinna Sveriges krona. Därigenom
kom Erik att framstå inför svenska
folket som martyr för sitt eget land, och
därifrån blev, tack vare mannens
utmärkta egenskaper som människa och
regent, steget till helighet ej långt. Nu uppväxte sägner om
hans fromhet och om järtecken vid hans grav. Folket
vallfärdade till hans kvarlevor, som nedlades i ett silverskrin i
Uppsala domkyrka, och dyrkade honom som Sveriges
skyddshelgon, fast kyrkan aldrig ville ge honom plats bland helgonen.

Litteratur:

Knut Stjerna, Erik den helige. En sagohistorisk studie; häft. 75 öre. (Meddelanden från det litteraturhistoriska seminariet i Lund, utgivna av Henrik Schück.) Carl M. Kjellberg, Erik den helige i historien och legenden. (Finsk tidskrift 1898.) Otto Janse, De nyaste åsikterna om Erik den helige. (Historisk tidskrift 1898. Haft. kr. 8:—; för ledamöter i Svenska historiska föreningen, adr. Riksarkivet, Stockholm, kr 2:50. Medlemsavgift kr. 5:—.) Natanael Beckman, Ur vår äldsta bok; h. kr. 1:25. Knut B. Westman, Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards tidevarv till Innocentius III:s; häft. kr. 4:75.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>