Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Birger jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konunganamn, så stack det ändå många i ögonen, att han hade
så stor makt och myndighet. Styvsinta och maktlystna voro
alla folkungar, och de egenskaperna drevo flere av dem att
förena sig om att taga makten från sin egen ätteman. I
Tyskland och Danmark samlade de en ansenlig här. Men
Birger jarl mötte dem med sitt krigsfolk vid
Hervadsbro i Västmanland, besegrade dem och lät halshugga
upprorets huvudmän år 1251. Rimkrönikans av Fryxell m. fl.
återgivna uppgift att jarlen skulle genom svek ha fått dem
i sitt våld saknar allt stöd i samtida berättelser om
tilldragelsen. Sägnen därom kan ha uppkommit ur en vida
trovärdigare berättelse om en svekfull handling mot
Folkungarne från hans son Magnus Ladulås’ sida 29 år senare.
Birgers regering var till stor nytta för vårt land.
Särskilt arbetade han på att öka landets inkomster genom att
göra handeln livligare. Han ingick den
överenskommelsen med Lybeck och Hamburg, Tysklands förnämsta
handelsstäder vid Östersjön och Nordsjön, att när deras
köpmän komme till Sverige för att sälja och köpa, skulle
de slippa att betala tull och skatt, ävensom att tyskar skulle
få bosätta sig i Sverige och där leva som svenska
medborgare. Han ville draga in kapital i landet och ge sitt folk
tillfälle att av driftiga handelsmän lära, hur handel skulle
skötas. Nu flyttade många tyskar hit, och länge dröjde
det ej, förrän de rikare och mäktigare borgarne i Sveriges
större städer utgjordes av tyskar. Ja det gick så långt,
att det på 1300-talet bestämdes i stadslagen, att borgmästare
och råd skulle till hälften utgöras av tyskar. Men
svenskar blevo dessa inflyttade främlingar icke för det.
Tvärtom höllo de ihop inbördes och med sina stamförvanter på
andra sidan Östersjön för att så mycket som möjligt hålla
den svenska handeln i beroende av den tyska. Således
blev det mera till tyskarnes än till svenskarnes fördel, som
Sveriges handel ökades.
De nordiska folken voro för övrigt inga svåra medtävlare
i affärer. Den inkomstkällan förstodo de sig föga på. Att
vinna guld som krigsbyte, det lockade dem. Men i brist
på krig strävade de hemma med jordbruk. Ännu hade
de knappt kommit underfund med det slags vinning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
