Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Riddarliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledde nämligen lönngångar under jorden ut i det fria.
Genom lönnrum och lönntrappor, som kunde vara sinnrikt
dolda i en ihålig pelare, kom den invigde in i den hemliga
gången. Det var naturligtvis av största vikt för slottsherrn,
att hemligheten ej blev känd av obehöriga. En, som den
ju icke kunde döljas för, var byggmästaren. Den
omständigheten torde förklara, varför man så ofta använde
utländska byggmästare, vilka reste sin väg genast borgen var
färdig. Ett ännu säkrare medel att bevara hemligheten var
att dräpa mästaren, när verket var fullbordat, och
medeltida berättelser tala om flere sådana fall. Så knötos ofta
sägner om något hemlighetsfullt och ohyggligt till de gamla
borgarna och herrgårdarna, och många äro de trovärdiga
män, som intygat, att de nattetid hört hemlighetsfulla ljud,
viskningar, djupa suckar och steg av en man, som stönande
släpat sig uppför en lönntrappa för att plötsligt med ett
skri störta utför den o. d.
Men riddarborgen må ha sina dystra sidor; riddarens
stolthet är den dock. När han är borta, längtar han hem till
sin borg, och hjärtat jublar i honom, när han återser dess
torn och tinnar. Stolt som en kung är han, när hovarna
av hans stridshingst dåna mot vindbryggan, som fällts ned
för att bära honom över vallgraven. »Hade jag min ena
fot i paradis och den andra i min borg», säger en riddare
i en medeltidsdikt, »nog droge jag foten ur paradiset och
satte den bredvid den andra i borgen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
