Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 377 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Magnus Erikssons olycksöden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett gammalt minneskors, enligt sägnen upprest av
Valdemar själv, utvisar ännu platsen, där den blodiga kampen
stod. I våra dagar har den
halvtusenåriga graven öppnats. Man
fann där, berättar en fornforskare,
tre hundra skallar »i en enda
sammanhängande massa, likt en
gigantisk korall, icke lagda sida vid sida
i dödens stilla frid utan vräkta ned
i den stora graven, som avskräde
vräkes i en sopgrop». I sin
hemskhet fängslande var fyndet av två
huvuden, ännu klädda i sina
pansarhuvor. Man såg i öppningen »det
gulnade kraniet med vita, starka
tänder och tomma ögonhålor — ett
konstverk, ville man säga, från den
första renässansens tider, ja ett
konstverk av mästaren dödens hand.»

Minneskorset över slaget vid Visby år 1361. Den latinska inskriften lyder sålunda: »Herrens år 1361, dagen efter S:t Jakobs dag, föllo gutarne framför Visbys portar i danskarnes händer. Här vila de. Bed för dem!»

Man kan på dödsoffren iakttaga
verkningarna av de vapen, som
fördes denna julidag år 1361.
»Inträngd mellan revbenen i en
bröstkorg sitter pilspetsen, som vinande
träffat sitt mål, innan
handgemänget börjat. Ur kraftigt byggda
lårben ha stora skärvor huggits bort.
I en huvudskalle har det första
hugget skurit en bred flisa; det andra
har kluvit skallen. Detta har gjorts
med svärd, tunga som järnspett och
ofta förda med båda händer, eller
med stridsyxor, breda i eggen och
med meterlånga skaft. I en
huvudskål synes ett stort, fullkomligt
kvadratiskt hål, i en annan ett något mindre; de äro
märken efter spikklubbor eller ’gissel’ med kraftiga järntaggar.»

Med spännande av alla muskler, med offrande av alla
sin kropps krafter ha dessa människor gått löst på
varandra, och blodet har sprutat och lemmar ha krossats och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>