Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sierskan från Norden - I Vadstena kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryckligt förbjuden att ge någon en bättre plats på grund
av förnäm börd eller rikedom. Maten var enkel men ganska
kraftig; det behövdes efter den långa fastan under
ansträngande gudstjänst. Birgitta unnade människan »lika väl som
det uttröttade djuret» att hämta krafter genom nödig näring.
Öl, berett av vad klostrets humlegårdar avkastade, synes ha
varit daglig dryck efter tidens sedvänja. Men för sådana
starka kryddor som peppar och kummin varnade
stiftarinnan, ty »sådana heta ting äro skörhets uppväckelse».
Vid bordet fick ingen yttra ett ord. I stället föreläste en
nunna under hela måltiden uppbyggelseskrifter och
helgonlegender. Än var det om aposteln Andreas, som hälsar det
kors, på vilket han skall naglas fast, med orden: »Alltid har
jag älskat dig; alltid har jag längtat efter att få omfamna
dig!» än om andra heliga martyrer, som bemött sina
plågoandars sataniska uppfinningsrikedom med ett föraktligt:
»Skall detta vara plågor! Har ni intet bättre att bjuda på?»
Man får höra, hur aposteln Jakob för var lem som hugges
av honom glad utropar: »Nu kan jag icke längre synda med
den lemmen», och påminner om att »man beskär ju vinstocken,
för att den skall bära frukt». Och från den rost, på vilken
den helige Laurentius ligger utsträckt, ropar han till sina
plågoandar: »Nu kan ni vända steken; nu är den sidan stekt
nog!» Man eggas av ett sådant föredöme som munkens,
vilken under fyrtio dagar avhöll sig från att dricka men satte
framför sig ett kar fyllt med vatten, för att hans törst vid
åsynen därav skulle bli ännu mer brännande och han
därigenom få en rikare lön av Gud.
Med böner hade måltiden börjats; den slutade på samma
sätt. Abbedissan lät hopsamla den överblivna maten att
utdelas åt de fattiga.
Sedan fingo systrarna samtala med varandra men blott i
vissa rum. Inga världsliga personer fick en nunna tala med,
såvida ej abbedissan tillät, och i sådant fall blott »några
gånger om året» med »föräldrar och släktingar och höviska
vänner». De samtalande fingo då meddela sig med
varandra genom ett järngaller i närvaro av två andra nunnor.
Men snart börjar det världsliga arbetet. Därom heter det
i klosterreglerna: »Emedan alla tider skola användas till
Guds heder, goda gärningar och gudligt arbete, så skola ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
