Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inom stadsmurar - I småstäder och storstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hassespjut.[1] Ravid steg då med ena benet in genom »luckan»,
d. v. s. fönstret, till guldsmedens bod, och de »hade många
dravelsord å färde». Både yxa och spjut voro i hotande
närhet av vederdelomannen, men i sista ögonblicket hejdade
de sig dock från att ryka ihop.
Till en man vid namn Peder, i hans egen gård, kommer
en natt en, som hette Anders, och bultar på. Peder, som
redan ligger i sin säng, svarar: »Jag låter ingen in i natt.» Då
blir Anders ovettig och ropar: »Låt upp, din fallandövil!» men
får till svar: »Du kan stå ute, din fallandövil.» Då lovar
Anders: »Minns det, att det första jag möter dig, skall jag
lägga min yxhammare på din skalle!» — Han dröjde ej länge
med att sätta sin hotelse i verket. Redan följande dag kom
han in i Peders gård och »satt där till öls». Då husbonden
om aftonen kom hem, hälsades han av den objudne gästen:
»Välkommen, horeson!» Peder genmälte: »Vi måtte väl vara
bröder, efter som du kallar mig horeson.» Anders rusade
då genast upp och slog yxhammaren i Peders huvud.
En dag gingo två män, av vilka den ene var en »hovman»,
d. v. s. herretjänare, gatan upp förbi ett lass, med vilket
en bergsman höll utanför en gård. Den ene halkade med
ena foten i rännstenen och tog, för att hålla sig uppe, ett
tag i bergsmannens korgar, varvid ett på korgarna liggande
svärd föll i gatan. Då ropade bergsmannen efter honom:
»Det var ingen mandomsgärning att kasta mitt svärd i
skarnet.» Herretjänaren vände sig om och genmälte:
»Bannas, du horansson?» och slog bergsmannen tre gånger med
svärdet. Gårdens ägare skyndade då ut och förebrådde
angriparen, att han slog »en fattig man, som aldrig hade gjort
honom något», men fick till gengäld för sin inblandning ett
yxslag på kindbenet, dock ej värre än att han kunde springa
in efter sin pålyxa för att hämnas. Under det att han med
yxan i högsta hugg satte efter herretjänaren, upphanns han
av dennes kamrat, som bakifrån klöv hans huvud med en
lång kniv.
Men vi återtaga den avbrutna vandringen genom staden
och blanda oss i det brokiga folklivet på de trånga, krokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
