Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inom stadsmurar - I småstäder och storstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskådande eller »miste huden», d. v. s. avbasades med ris,
eller jämte huden även miste öronen eller brändes med stadens
märke. Ibland hände det, att någon blev på själva torget
»rättad» med svärd. Detta ansågs vara ett jämförelsevis
ärofullt sätt att sluta sina dagar — åtminstone för en tjuv,
vilken enligt lagens bud borde dingla i galgen. Jönköpings
stadsböcker berätta t. ex. om en brottsling av detta slag,
som år 1461 skulle ledas till galgen med bakbundna händer,
att han »på flere dannemäns bön» benådades till halshuggning
med svärd. Några år förut hade två män och en kvinna i
samma stad dömts till döden för tjuveri. Männen blevo
hängda, men kvinnan »löste sitt liv därmed att hon de två
andra hängde».
Sällan påträffar man i den tidens domstolshandlingar en
sådan lindring i straffet för tjuveri som den, vilken år 1504
vederfors en yngling i Stockholm. »För hans ungdoms skull
och ansikte, att Gud honom väl skapt hade, uppå det han
måtte komma till bättring», blev han benådad med stupan
och förvisning ur staden. Men samma dag gick dödsstraffet
obarmhärtigt över en tornväktare, som insomnat under sin
vakt och sålunda försummat att klämta, när eldsvåda bröt
ut. Rådstuvurätten var ense om »att han döden förtjänt
med ett hjul». Men de 48 män av menigheten, som blivit
inkallade, voro mera barmhärtiga och bådo borgmästare och
råd, »att de ville för deras böns skull och för hans långa tjänsts
och ålderdoms skull unna honom svärdet». Och det beviljades.
Ett rättsligt skådespel av mera roande art var det, när
höga vederbörande läto å stadens torg bränna eller på annat
sätt oskadliggöra sådana varor, som befunnits falska, mjödet,
som det välvisa rådet avsmakat och funnit underhaltigt,
den sill, som rådet fått lukta på och förklarat skämd, ja
även det smör, som ej varit på annat sätt förfalskat, än genom
att däri insmugglats en sten, som å viktskålen fällt utslag till
säljarens förmån.[1]
Till de mera ovanliga förströelser i vardagslivet, som denna
tid bereddes stockholmarne, var det besök deras stad på
hösten 1512 erhöll av »de tattare, vilka sades vara av Egiffti
land. Deras hövitsman het herr Antonius, en greve med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
