- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
482

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inom stadsmurar - I borgarens verkstad och på gillestugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vandel, kunde vinna inträde mot erläggande av en mindre
avgift. Ståtlig var denna procession, där den, företrädd
av djäknar med facklor och fanor, skred fram under sång
genom de trånga gatorna mellan skaror, som andäktigt
knäböjde, när åldermannen upplyfte monstransen med den
invigda hostian och visade det heliga kärlet för menigheten.

Efter gudstjänsten samlades bröder och systrar i
gillestugan, som var smyckad med blommor och grönt och
upplyst av vaxljus. Här bänkade man sig kring långa bord
framför ölstånkor och krus. Så äskade åldermannen ljud
och föreslog helgonens skålar i tur och ordning, och för varje
skål sjöngo bröderna en sång, beledsagad av pukor, trummor
och allehanda blåsinstrument. Därefter åt man och drack
och gjorde sig än gladare genom dans till pipor och trummor.
Nu släpptes livsandarna lösa. Det var folk som kunde njuta
av Guds gåvor, dessa hantverkare och krämare, som hela
dagen måst spara och slita för brödfödan. När de nu på
kvällen slå sig lösa, är det icke för att som riddarne göra sig
»höviska» och föra damerna i en sirlig dans utan för att

»må så kannibaliskt gott
som fem hundra feta suggor blott».


Mellan de rågade köttfaten, de feta skinkorna och de
väldiga ölstånkorna får »djuret i människan» liksom ökad aptit
hos dessa grobianer, som komma från arbetet med att slå
oxar för pannan, flå av djurhudar, timra hus eller svänga
släggan. De skråla sina sånger, de förlusta sig mellan rätterna
med saftigt skämt, som mottages med dundrande skratt,
så att det rungar genom salen. Man drar sina »ramsor», som
äro så omtyckta under denna barnsligt glada tid, och som
ofta bestå blott i uppräkningar av saker som äro mot
naturens ordning, t. ex.:

»En piga utan fästman,
en marknad utan tjuv,
en lada utan mus,
en päls utan lus».


God aptit hade man denna tid — god törst också, och den
hjälptes ytterligare upp av den starkt kryddade maten.
Räkenskaperna för Helga lekamens gille utvisa, att gillets
revisorer under två dagars samvaro år 1515 förtärde bland
annat smått och gott följande: stek och saltvattenskött,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free