Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Slaget på Brunkeberg - En lyckosam fredens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbakaslagna. Sten Sture fäller dock ej modet. Än en gång
lyckas han ordna sina män till anfall. Nu vill han dock pröva
ett annat sätt att fördriva fienden från höjden: han vänder
sig mot den danska styrka, som står nedanför åsens västra
sida, vid Sancta Klaras kloster. Den sviktar vid svenskarnes
anfall. Kristian ser det och ilar med huvudstyrkan ned till
hjälp. Här nere på jämn mark rasar nu en långvarig, blodig
kamp, ty varken svensk eller dansk vill vika. En fattig
bonde, kallad Starke Björn, går framför riksföreståndarens
häst och röjer väg med ett väldigt slagsvärd. Till slut måste
danskarne draga sig tillbaka uppför höjden. Svenskarne
storma den för tredje gången. Stockholms borgerskap, som
även förut käckt tagit del i striden under anförande av
befälhavaren på slottet, den tappre Knut Posse, gör
samtidigt ett utfall och stormar uppför åsens södra sluttning.
Österifrån kommer riksföreståndarens vän Nils Sture
anryckande med dalkarlarne. Han blev i början av slaget sänd en
nordlig omväg för att kunna oförmodat falla danskarne i
sidan. Inför detta tredubbla anfall är danskarnes tapperhet
fåfäng. Fem hundra av deras riddare ligga fallna kring
dannebrogen, deras röda fana med det vita korset. Den faller i
svenskarnes hand. Kung Kristian har kämpat som en riddare
anstår och är sårad. Danska hären upplöses i vild flykt.
Kristian, som skrutit, att han skulle »låta sin småsven herr
Sten smaka riset», lyckades knappt rädda spillrorna av hären
ombord på flottan och undkomma till Danmark. Men
Sveriges folk jublade, ty dess frihet var räddad. Det hade givit
en minnesbeta, efter vilken landet i nära 30 år fick vara i
fred för danska angrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
