Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Ryska kriget vållar Sten Stures fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men fjorton långa år skulle det ändå dröja, innan konung
Hans fick i Sveriges land smaka maktens sötma — om man
nu kan tala om vare sig det ena eller det andra i detta fall.
Det var Sten Stures seghet och kloka sätt att sköta sin
politik, som så länge korsade konungens och de
unionsvänliga herrarnes planer. Men dessa å sin sida lurade på
ett gynnsamt tillfälle — och äntligen kom det under ett krig
med Ryssland.
Gränsfejder med ryssarne var något som de svenska
inbyggarne i Finland alltemellanåt måste vara med om. Vilka
ohyggligheter de därvid fingo genomgå kan man finna, om
man läser det brev till de svenska herrarne i Viborg, vilket
år 1490 uppsattes i deras namn, som bodde i nordligaste
Finland. Det heter där: »För alle de gode och värduge herrar,
som detta brev kan komma för, bekänna vi fattige män, som
bygga och bo i Kemi, Jo och Limingo, och klaga inför Gud
och eder de olyckor, som oss de ryssar gjort hava i åttio år
och ännu göra mitt under freden.» Därefter följer en
beskrivning på hur dessa härjat och plundrat. »Manfolket», heter
det vidare, »taga de och hänga upp med fötterna och somliga
vid armarna och bära fram hö och göra därmed upp eld under
dem och sveda håret och skägget av dem.» Vad som
därefter berättas om odjurens uppfinningsförmåga i att
ytterligare plåga män, kvinnor och barn är alldeles för ohyggligt
att återge.
År 1495 ryckte en stor rysk här över Finlands gräns,
härjande, brännande och mördande. Men vid Viborg möttes den
av ett manligt motstånd under ledning av Knut Posse,
som blivit befälhavare på fästningen. Den ena stormningen
efter den andra blev avslagen, men fästningsverken ledo
mycket av ryssarnes beskjutning. Vid en sådan stormning hände
det, enligt en sägen, att ryssarne i massor störtade in i ett
av fästningstornen utan att möta en enda försvarare. De
hunno emellertid ej att länge undra däröver, ty plötsligt hörs
en fruktansvärd skräll, och tornet med alla ryssarne spränges i
luften. Det var Knut Posse, som hade fört en mängd krut
under detsamma och antänt detta, när han fann tiden vara
inne. De andra deltagarne i stormningen blevo alldeles
vettskrämda och flydde, förföljda av svenskarne, som
nedhöggo tusenden av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
