Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Svante Sture och Hemming Gadh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmogen såg också, att »doktor Hemming» ej var den, som
sparade sin gamla »krokiga rygg». Han klädde sig i brynja
och förde bönderna an, han stormade befästningar i spetsen
för sina svenner, han härjade Danmarks kuster som
en gammal viking, och hans andliga värdighet hindrade
honom icke från att där plundra och brandskatta även
kloster.
Aldrig stod han rådlös. Led krigsfolket brist på pilar,
nog kunde doktor Hemming få ihop järn att smida spetsar
av. Och klagades det över att man inget krut hade, så var
det en enkel sak för denne andans man att bygga en
krutstamp, där han »bakade polver» av hjärtans lust. Det blev
doktor Hemmings lott att leva, där »dagligen lod och pil
vankade»; och mer än en gång var han hotad till livet av
sina ovänner, vilka sökte efter tillfälle att »slå honom på
nacken» och förföljde honom »med en skårig kniv», såsom han
uttrycker sig.
Ville rådet, att det utarmade landet skulle underkasta sig
Danmark för att få ro, då var det Hemming Gadh, som
spjärnade emot av alla krafter. Då skrev han till sin gode vän
herr Svante: »Varer vid god tröst, och görer icke Eder till
fotgängare! I ären så ädel och stolt en herre i sinn’ och haven
ett helt krönt rike i Edra händer; spelen därför visligen! Att
stiga av hästen och låta en annan rida tyckes mig rimma sig
illa. Borgarne i Stockholm skriva», heter det vidare, »att
fientligt krigsfolk till häst är att vänta; låt dem komma i
Gottes donners namn! Den milda moder Maria mö, som halp
sju kyrkosocknar i Ditmarsken,[1] kan väl med Guds bistånd
hjälpa ett helt konungarike. Varer vid ett fritt mod! I
skolen se, att allt går väl.»
Till herr Svantes maka, fru Mätta, skrev han: »Det går ett
rykte här nere, att ärkebiskopen vill bannlysa oss för konung
Hans’ och hans kardinals skull. Vill han komma hit och hava
sin konung och kardinal med sig och bannlysa oss här i
lägret vid blockhusen, så kunde det bita något; men vilja de
bannlysa oss för konungens skull, så vilja vi slå dem för ärans
skull, så de skola få ett tusen djävlar, med förlov sagt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
