Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Svante Sture och Hemming Gadh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda Er till, att hon måtte komma hem till sitt igen, vad
råd där kunde finnas till. Käre, gode vän, vore det så, att
I icke kunnen göra Ert bröllop i sommar, då både jag gärna
om lov, att jag måtte följa henne dit och se, om den del jag
och mitt barn äro till akters.[1] Som jag har ock hört, att I
viljen till Finland, därföre är mig litet gagn eller glädje att
vara här efter Er. Är det så att så sker, då vånnar jag ej
vart jag far, men Gud unne mig alltid att spörja goda
tidender om Er!
Allra käraste, gode vän, från det första jag kände Er och
Intill nu, då visste jag aldrig mindre stad eller stund, var
jag skulle finna Er. Käraste, gode vän, vad tiden har varit
mig ganska lång, sedan jag skildes från Er i Arboga, och huru
svårliga I låter Er längta till Stockholm ifrån mig, och huru
lång den herredag haver varit!
Vi hava fått tidender om den herredag i Danmark har
stått och i Tyskland, men inga vissa tidender hava vi fått
om den herredag i Stockholm har stått. Gud give, käre, gode
vän, att de råda så, att det går väl på Er sida, så att detta
hövitsmannadöme måtte varda Er utan all skada! Allra
käraste, gode vän, låten mig snarligen få vissa tidender och
skrivelser av Er, varefter jag skall rätta mig, och om jag icke
skall finna Er i denna sommar — förty han är alldeles
förtiden den fagraste tid av honom. Evem han har varit till
glädje, det känner Gud, att han har icke varit mig till glädje.
Allra käraste, gode vän, haven då ömkan över mitt fattiga
hjärta, som icke kan hugslas i ro utan där I ären; och aldrig
hade jag trott, att min eländighet och bedrövelse skulle varit
så stor, som han nu är. Gud tröste mig i mitt elände!
P. S. Allra käraste, gode vän, jag ber Er värdighet vilja
veta min pärlstickares bästa om de penningar, som fru
Ingeborg skall giva till de ryttare, att han icke blir till akters för
den skull, att han är hos mig.»
Bröllopet stod emellertid sommaren 1504. I ett brev, som
fru Mätta skrev några år därefter med utanskriften »Ärlig
och välbördig man, stränge riddare herr Svante Nilsson,
rikets föreståndare och min allra käraste gode vän», heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
