Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avrätta en samling förbrytare mot svenska kyrkan. Han
underlåter emellertid att nämna, att den som bestämt
straffets art var icke domstolen, icke svensk lag utan Kristian
själv. Vad han också förbigår med tystnad var, att de
dömde utgjort blott en ringa del av dem, vilkas huvud fallit
för bodelns yxa.
Då detta Kristians sätt att försvara sig icke gick i någon,
hittade han på andra lögner. Till sist sköt han skulden på
Didrik Slaghecks »onda råd» och lät slå huvudet av honom.
Stockholms blodbad har förskaffat Kristian tillnamnet
Tyrann. Det hat, varmed hans namn blivit för alla tider
omgivet i Sveriges hävder, har drivit senare historieskrivare att
utmåla de i och för sig tillräckligt fasaväckande scenerna vid
Stockholms blodbad än ohyggligare. Så återfinnes ännu hos
Fryxell den på 1600-talet tilldiktade episoden, att Kristian,
när Sten Stures lik blivit uppgrävt, skulle ha »i sitt raseri
bitit i den avlidnes halvmultnade lämningar». På
1700-talet utbroderades den osmakliga berättelsen av Dalin och
Celsius sålunda: »När Kristiern fick se liket, skall han som
ett vildjur däruti av arghet hava bitit. Han lät en del
därav sönderstycka och skicka kring alla landsorter, en del
efter kättarebalken i elden förtäras tillika med den späde
Sturen, som kort före fadren avlidit.»
Fru Kristina och andra förnäma kvinnor, som på ett så
hemskt sätt blivit änkor, blevo kastade i fängelse.
Blodsutgjutelsen fortsattes i andra delar av landet. Den
gamle Hemming Gadh, som blivit sänd till Finland för att
vinna befolkningen där för Kristian, blev efter fullbordat
värv lönt icke med den »goda förläning» i Finland, som
Kristian förespeglat honom, utan med bödelsyxan. Men sägnen
lade i den döendes mun en profetisk förbannelse av innebörd,
att kung Kristian en gång skulle till straff för sina ogärningar
mista land och rike och sluta sitt liv i fattigdom och elände.
Det bästa eftermälet efter den man, som nu fick dela samma
öde som så mången annan svensk fosterlandsvän, är, att
han, liksom Engelbrekt och Sturarne, genom sitt
outtröttliga arbete väckt och eldat Sveriges allmoge till
ansvarsmedvetet deltagande i statslivet.
Den sjuttioårige mannens livsverk var nu avslutat. Hans
nye herre behövde honom icke längre, ja han hade nog gripits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
