Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en gård insjuknade, så voro grannarna förpliktade —
såväl av grannkärlek som i eget Intresse — att bistå honom
med ett dagsverke var, innan de togo itu med arbetet på sin
egen jord.
Lagarna hade för övrigt åtskilliga föreskrifter om åkerns
skötsel. De påbjödo, att rätt stora diken skulle grävas
omkring den, samt att den skulle inhägnas. Ve den, genom vars
förvållande i inhägnaden fanns ett litet hål, genom vilket
svinen kunde smyga sig in, eller ett större gap, som beredde
tillträde åt betande djur, vilka voro ivriga att få frossa på
den uppväxande säden!
Ganska mycket arbete nedlades redan nu på åkerns
gödsling. Fram mot våren kördes gödseln å slädar ut på gärdena.
Ju djupare snön låg, desto bättre verkan väntade man sig
av gödningen. Den myndige biskop Hans Brask, som var
en av våra största jordbrukare mot medeltidens slut, har i
sin almanacka antecknat vid den 16 maj: »Göd leran tjockt
och sanden tunt!» och vid den 6 september: »Vänd om
stubben, då skuret är; då fetmar jorden.» Man sökte även
förbättra jordmånen genom att påföra åkern torv från
utmarkerna.
Det sädesslag, som av ålder odlades mest, var korn. Sedan
kom vetet in i landet, men det synes ännu mot medeltidens
slut ha varit ganska sällsynt. Allmänt odlades däremot råg
och rätt mycket havre. Kornet var sexradigt. Till stor
del förvandlades det till malt för ölbrygd.
För detta ändamål var även humlen av stor betydelse.
Denna växt, som finns vild ända uppe i nordligaste Sverige,
måste för att ge någon nämnvärd avkastning odlas i s. k.
humlegårdar, där den får slingra sig utefter stänger. I
Kristofers landslag påbjudes, att var bonde skall anlägga en
humlegård på 40 stänger. De tredskande voro förfallna till böter.
Genom ett senare rådsbeslut, av år 1474, ökades antalet
föreskrivna stänger till 200, en åtgärd vari en historisk författare
ser ett utslag av de stora herrarnes begär att på sina resor få
hos allmogen dricka öl i stället för vatten. Saken kan
emellertid helt enkelt förklaras så, att man ville befria landet från
utgifterna till hansestäderna för en vara, som med fördel
kunde odlas inom dess gränser, särskilt i Mälarlandskapen.
En nödvändighetsvara, som i äldre tider odlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
