Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många tusen äro de tunnor smör, som säljas till
köpmännen på andra sidan havet, såvida icke regeringen med
anledning av krigsfara förbjuder all utförsel. Öland, som
har en hälsosam luft och en bördig, fet jordmån,
frambringar örter av den ljuvligaste smak. Och när korna fetma
därav, giva de en mjölk så hälsosam, att personer, vilka
många läkare och mycken medicin ej kunnat hjälpa, bliva
friska blott genom att dricka den mjölk, ur vilken smöret
blivit uttaget.[1] Även smöret har så fin smak och är så
hälsobringande, att det skattas mycket högt.
Västgötarne förtjäna framför alla andra folk i Norden
mycket lovord för sin skicklighet att göra ost. De
ymniga betena där åstadkomma ej blott ypperliga stridshästar
utan även stora och talrika kor. Också göra västgötarne så
stora ostar, att två duktiga karlar knappt orka bära en sådan
ett litet stycke. Likväl arbetas dessa ostar ej av män utan
av kvinnor, som om sommaren samlas från granngårdarna
hos den, som vill göra ost. De värma upp mjölken i stora
kittlar, i vilka de lägga ned löpet jämte stycken av soltorkad
ost, och sedan hälla de massan i träkärl.
Ingen man får komma med, hur angelägen han än är, ty
dessa duktiga kvinnor hava sina göromål skilda från männens.
De spinna, väva, baka bröd, brygga öl, laga maten, kläda
och pryda barnen, bädda, hålla kläderna i ordning, sköta
lammen, kalvarna och andra mindre djur. Under tiden sköta
männen de tyngre göromålen: arbeta i jorden, tröska säden,
tämja hästarna, sköta åkerbruksredskapen och vapnen samt
uppsätta gärdesgårdar.
Östgötarnes ostar, som också äro gjorda av komjölk, i en
mångfald av former, äro ävenledes berömda för sin underbara
godhet, liksom ostarna från övre Sverige utom hälsingarnes
och norrlänningarnes, vilka äro liksom ruttna. När
inbyggarne se dem fulla av maskar, så anse de dem vara bäst.»
Får och getter förekommo i stor myckenhet under
medeltiden. De gottländska fåren beskrivas av Olavus Magni
såsom mycket storvuxna, och han påstår, att de kunde ha
2—4 par horn, medan fåren längst i norr alldeles saknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
