Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför Skånes kuster i så tjocka stim, att man knappt kunde ro
genom dem, och att man med blotta händerna kunde ösa
fisken upp i båtarna.
Att det skånska sillfisket blev så berömt berodde nog
mycket därpå, att vid denna tid hade varken det holländska
eller det norska sillfisket kommit riktigt i gång, och fiskarne
vågade icke som nu för tiden ge sig långt ut på havet. Skåne
ligger så nära Tyskland, och de mäktiga hansestäderna
passade på att göra goda affärer med den skånska sillen. Ensamt
från Lybeck avseglade ett år 160 skepp till Skåne.
Fisket bedrevs med garn och pågick under sensommaren
och hösten. Då samlades köpmän och fiskare och skyndade
att inrätta sig i sina bodar. Man fick inte slå sig ned var som
helst, utan var främmande stad hade sitt bestämda område.
Ville köpmän från en stad tillägna sig, om det också bara
vore ett par fot, av en annan stads område, blev det tvist
och slagsmål utav. För att dessa ej skulle bli alltför
våldsamma, var det i lag förbjudet för köpmännen att bära vapen.
Om någon bröt mot lagen, skulle man »stinga genom hans
hand med samma vapen». Köpmännen och fiskarne fingo
icke heller bo om varandra, utan de hade sina kvarter
strängt åtskilda, fiskarne närmare stranden, köpmännen
högre upp, närmare själva städerna.
När fiskarne på morgonen kommo hem med sillen, var
det ett viktigt ögonblick för köpmännen; det gällde
nämligen att passa på och göra ett gott köp. Ibland kommo de
ridande ut i det grunda vattnet och kappades om att göra
sina anbud till fiskarne, och så blev det livliga scener
med tillrop och köpebud, prutande och mäklande.
Stundom rörde det sig om fångster på mer än tjugu tusen
tunnor sill.
Sedan köpmännen hade tillhandlat sig sillen, kördes den
på kärror i land för att saltas och inpackas. Silltunnorna
forslades sedan i vagnar ut till pråmar och därifrån på fartyg,
som förde dem vida omkring i Europa: till Tyskland, England,
Frankrike, Ryssland, Polen. Den skånska sillen ansågs som
den bästa av all sill och var mycket efterfrågad. Under den
långa fastetiden var fisk ett viktigt födoämne, ty då var det
inom den romersk-katolska kristenheten förbjudet att äta
kött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
