Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 584 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Årets lopp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då man i processlon bar hostian innesluten i den heliga
monstransen kring vägar och stigar.

Årets ljusaste tid var kommen. Den 23 juni,
midsommaraftonen, fastade man på vatten och bröd, vandrade
omkring fälten bedjande och satte här och där upp lövklädda
kors, som skulle skydda mot blixt och oväder. Åter tändes
eldar, kring vilka man dansade. Därom berättar Olavus
Magni följande:

I ett medeltida bondehem på aftonen. Kvinnan spinner på slända med ullen bunden vid huvudet. Både hon och mannen lysa sig med brinnande torrvedsstickor, som de bära i munnen. Ur Olavus Magnis arbete om Norden.

»När slutligen alla skogar, ängar och fält bliva gröna och
börja blomma, under det solen står i Kräftans stjärnbild,
d. v. s. den helige Johannes Döparens afton, mötas skaror
av båda könen och av alla åldrar på gatorna i sina städer
eller ute på de öppna fälten. Överallt uppgöra de väldiga
eldar, dansa och springa omkring dem, och under dansen
sjunga de sånger om de ädla handlingar, som ryktbara män
i forna tider uträttat såväl hemma som över hela världen.
Även besjunga de, vad ryktbara kvinnor gjort för att vinna
evig berömmelse genom att bevara sin kyskhet. Så sjunga
de fädernas sånger till sina harpor och pipor om vad
vansläktade och usla ädlingar, grymma tyranner och lågsinnade
kvinnor, som icke
levat hederligt,
hava begått.
Dessutom omtala
flickorna efter sina
mödrars anvisning
i en sång, huru
många och stora
fel männen göra
sig skyldiga till: de
spela tärning, gräla
i värdshusen, äro
slösaktiga i sin
klädsel, söka dåligt
sällskap samt
dricka och överlasta
sig. Men de mera
begåvade
ynglingarne sjunga om
huru lata,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>